Jag är en kvinna som oftare än sällan får äta mina ord. Somliga kanske skulle kunna kalla det dubbelmoral. Somliga kanske skulle anse att det är bra, ett tecken på att jag är öppen för nya idéer och kan ta till mig nya saker. Inte vet jag.

Det senaste jag upptäckt är att jag till min egen stora fasa gillar eric saades nya ballad. Väldigt mycket. Jag har alltid fått kväljninga när jag hört namnet, men låten är riktigt bra.

I keep dreaming you'll be with me
I believe that somewhere down the line you'll be mine
In the twilight
I feel your beating heart
I won't let go
Won't give up no

Är det inte vackert?