Jag vägrar tro att du inte känner något, jag tror att du är rädd. Utan anledning.

Jag har väldens finaste bästa vän. Jag har gråtit hela natten och legat i sängen hela dagen (nästan) och mår som en påse skit. Då kommer Becca med chocklad, tidningar och sympati. Jag trodde jag hade vätskebrist vid det laget, men den enkla gesten gjorde att jag helst ville lägga mig på golvet och storböla för att jag har en så fin vän och för att jag själv betedde mig som en skit när du dumpade din pojkvän.

 Jag behöver inte höra att "han var inte rätt" och "det löser sig". Jag behöver bara någon som är där och låter mig vara bara ledsen och tyst. Jag är så ledsen att jag inte är mer verbal och kan säga hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag uppskattar att du står ut med att jag snörvlar och inte får fram ett enda ord. det är svårt att förklara ett förhållande för en annan människa, för ingen vet egentligen vad som försigår bakom stängda dörrar.

Jag har alltid varit bättre på att skriva än att prata, så du får helt enkelt läsa och acceptera att jag kanske inte kan säga hur mycket du betyder, men att det inte betyder mindre för det. Jag älskar dig Rebecca Lithander.