Det borde vara förbjudet att tänka. Någon borde uppfinna något som gör att man slutar älta saker.

Jag saknar det som var

Jag önskar att du var min, bara min

Det gör liksom ingen nytta att älta dessa saker fram och tillbaka. Det som varit är över, och ingen ide att sakna, för de kommer aldrig tillbaka. Och beträffande mitt behov av äganderätt så kommer det heller aldir hända, så det är lika bra att släppa det. Men samtidigt kan jag inte låta bli att drömma om det som kunde varit. Min relistiska hjärnhalva säger att det jag är förälskad i bara är ett fantasifoster, något som jag önskar funnits där bara för mig. Men min orealistiska hjärnhalva....herregud....det gör ont i hjärtat. Det gör det.

Jag antar att man får det man förtjänar.

Jahopp, då var det skola igen då. Börjar inte förens halv ett, så det är lite småsegt. Ännu mer segt är att ingen typ är här, så jag skippade lunchen. Det finns ingenting som kan få mig att äta själv, jag har mer självpespekt än så. Tummen upp för de kalorier som jag undviker i och med detta :)

Och sen är det det här med kompisar. Det är svårt, mycket svårt. Att sedan bli dissad för någons pojkvän är mindre trevligt, men jag antar att det kanske bara är för att jag aldrig fått chansen att göra det. Herre gud vilket svammel, jag fattar inte ens vad jag skrivit. Och ni som läser kommer fatta ännu mindre eftersom det jag vill få fram inte kommer fram. Tummen upp på det. DEt är det som är det värsta med att folk som känner mig läser min blogg, det blir så jobbigt när alla tolkar saker olika. Aja, shit happens.

För övrigt så hoppas jag att jag blir hämta efter skolan, och slipper åka fittbussen. Men det är inte mycket som talar för att herrn orkar släpa sig till skolan.