JAG SKA INTE VARA BITTER.

För övrigt är den här låten sjukt bra.

Hon är sjukt snygg, kolla hennes lår. Där finns källa till avundsjuka ;)

Sen skulle jag vilja kunna dansa som henne.

Jag har dessutom fått en uppenbarelse. JAg är inte så ful som jag ibland vill tro.

Jag har kommit på en sak. det är fruktansvärt svårt att vara positiv. Det är mycket lättare att skylla på alla andra, klanka ner på dom man egentligen smygbeundrar och att vara uppriktigt jävla lycklig för personer i din omgivning som det går bra för. det tar på energin. Det lättaste skulle vara att bara krypa igop till en liten boll och typ dö. Men jag är inte en sån person, jag är en sån som hellre går runt och mår piss utan att någon vet om det. Men det värsta med såna personlighetsdrag är att när det sedan händer något så exploderar all känslor. Som igår tex. Jag satt och grinade över ett misslyckat historiaarbete. Jag äcklas av mig själv. Jag har det så sjukt bra jämfört med många av jordens befolkning. Jag har ingen rätt att må dåligt. Jag har ingen rätt att svälta mig själv när hela afrika i princip dör av svält. Jag har ingen rätt att hata skolan när många miljoner barn gärna skulle byta med mig istället för att jobba. Jag har ingen rätt at känna mig ensam när jag har en familj som älskar mig och som alltid ser till att jag har det bra. Och kanske det är just det, att vi i västvärlden har det så otroligt bra som gör att vi mår så dåligt. Vi har redan fyllt våra behov, och det gör att vi inte riktigt vet vad vi ska göra med våra liv.

Jag tror också att ett stor problem är at jag fokucerar väldigt mycket på sånt som andra har som jag också vill ha. Det hjälper mig verkligen inte. Om jag är aå avundsjuk på andra borde det väl finnas något hos mig som andra vill ha? Eller? Jag kan inte riktigt tänka mig vad det skulle kunna vara, men logiskt sett så borde det väl vara så?

Jag saknar Mallis grymt mycket. Det var supermysigt och vi hade verkligen jätteroligt. Inge bråk, inget skitsnack (vad jag kunde höra) och.... Nej jag kan inte skriva om det här. Jag brukar inte nämna man, men om någon mot förmodan skulle koppla ihop något så låter jag det stå oskrivet. Men mysigt var det.

Blir ett väldigt långt inlägg idag, men jag tar igen en veckas frånvaro. Innan jag skaffade blogg hade jag länge funderat över det. Det som var problemet är att jag inte vill att någon ska veta vem jag är, för det är inte det som är viktigt. Jag beslutade mig för att vara helt anonym och nu är jag så van med bloggen att jag inte klarar mig utan det (nästan iaf). Det är skönt att kunna skriva ner det som finns inuti, för en sak som inte kan svara, men som lyssnar.

Det är iallafall skönt med lov. Planer för veckan är PLUGG, arbetsinterjuv, barnvakt, shopping och fest på lördag. Som det ser ut nu. Sedan händer det säkert massa andra saker. PÅ lördag är det maskerad, tema din idol, och jag har idetorka. Temat är sjukt tråkigt, för om jag klär ut mig till Brittan (klänning, heels) så kommer inte en enda idiot fatta vem jag är. Jag tänker iaf vara sjukt het, för ryktet säger att det bara kommer äldre killar. Me like. Dock är jag inte lika exalterad över detta som innan resan för... Nej, skit samma. Det hör inte hit.

Det är en anna grej som jag stör mig på hos mig själv. Min jävla hjärna som överanalyserar, grubblar och ältar. För att inte tala om förstorar upp allting. Jag är så otroligt naiv. OCh mitt hjärna är alldelles för lättberört. Inte konstigt att jag inte lyckas frånga någon. Jag har desperat stämplad i pannan. Eller inte riktigt. Men nästan. Jag borde inte behöva ha någon som bekräftar mig, det är alldelles för sårbart. Jag vill inte lämna ut mig till en preson som kan stampa och kliva över mig.  

Nu är det dags att bli seriös. Både bokstavligen och bildligt talat. Det får nog börja med en dusch, ja, det låter bra.